benevolencia

idag är jag faktiskt lite trött, eftersom att det känns
som att det har varit lite utav en konstig natt, det känns
knappt som att jag har sovit nånting även fast jag har gjort det
i alla fall första delen av natten, sen typ vid halv 4 ringde M och
pratade, vi pratade i flera timmar, och han ringde tre gånger
knäppisen.. det blev lite känslomässigt men det var nog bara bra
och jag tror att han fick tänka till lite själv också och känna efter
verkligen vad han håller på med och hur han har blivit..

han sa i alla fall att han har känt under alla dom här 7 åren
att det liksom alltid ska vara vi två.. och det har ju jag också gjort
såklart som dom flesta vet.. men vi har haft våra upp och nedgångar
precis som dom flesta andra.. jag ska inte säga så mycket om vad
som kommer att hända för det vet man väl aldrig riktigt heller,
man får väl helt enkelt bara hoppas på att allt kommer att
ordna sig till det bästa:) hur det än blir..
men nu vill jag bara att han ska komma hem igen