benevolencia

ibland har man nog svårt att släppa saker, men ibland
tror man nog bara att man har det också.. tills att man
kommer till en punkt där det bara säger stopp, där man
 känner att NU är det nog. och dit har jag kommit nu,
 jag lovar att det här är slutet på alla jävla dumheter
 och allt jävla fuffens, för det här är helt jävla otroligt
 att jag någonsin ens har känt någonting.

det är klart att vissa känslor alltid sitter kvar,
men dom har inte längre någon betydelse överhuvudtaget!

tack, vad som nu gjorde att jag kom till den punkten :)